Kronologi över olika typer av japanska svärd per period.

Period	Populära svärdsstilar
Kofun (250-538)	Svärd importerade från Kina och Centralasien
Asuka (538-710)	Korta och smala svärd, ”chokuto”
Nara (710-794)	Svärd längre och bredare än tidigare
Heian (794-1185)	Tachi (långt och tungt svärd för samurajer till häst), uchigatana (kortare svärd för strid till fots)
Kamakura (1185-1333)	Katana, wakizashi. Under denna period ökar populariteten av Tanto.
Muromachi (1336-1573)	Katana, wakizashi, framväxten av uchi-gatana och shinogi-zukuri wakizashi.
Azuchi-Momoyama (1573-1603)	Katana, wakizashi. Populariteten av uchi-gatana med en hand växer.
Edo (1603-1867)	Katana, wakizashi (Daisho). Nanbukucho-perioden med breda kissaki och mindre böjning på bladen. Mot slutet av Edo-perioden återfinns mer böjda blad.
Meiji (1868-1912)	Katana, wakizashi (huvudsakligen tillverkade av kulturella och historiska skäl). Återkomst av Tachi från Kamakura-perioden.
Taishō (1912-1926)	Katana, wakizashi (huvudsakligen tillverkade av kulturella och historiska skäl)
Shōwa (1926-1989)	Katana, wakizashi (huvudsakligen tillverkade av kulturella och historiska skäl). Stor produktion av Gunto-svärd (Japanska armésvärd).
Heisei (1989-2019)	Katana, wakizashi (huvudsakligen tillverkade av kulturella och historiska skäl)
Reiwa (Från 2019)	Katana, wakizashi (huvudsakligen tillverkade av kulturella och historiska skäl)

 

Ytterligare information enligt perioderna:

Période Kofun (250-538) :

De första japanska svärden importerades från Kina och Centralasien. De användes främst vid religiösa och begravningsceremonier.

Période Asuka (538-710) :

Japanska svärd börjar tillverkas lokalt. Svärden från denna period är ofta korta och smala, kallade ”chokuto”.

Période Nara (710-794) :

Japanska svärd fortsätter att tillverkas lokalt och används i krig. Svärden från denna period är längre och bredare än de föregående.

Période Heian (794-1185) :

Japanska svärd används alltmer i krig. Populära svärdsstilar från denna period inkluderar ”tachi”, ett långt och tungt svärd används av samurajer till häst, och ”uchigatana”, ett kortare svärd används för strid till fots.

Période Kamakura (1185-1333) :

Japanska svärd används alltmer för strid till fots. Populära svärdsstilar från denna period inkluderar ”katana”, ett längre och tyngre svärd än uchigatana, och ”wakizashi”, ett kortare svärd används som reservvapen.

Période Muromachi (1336-1573) :

Japanska svärd används alltmer för strid till fots. Populära svärdsstilar från denna period inkluderar ”katana” och ”wakizashi”. Teknikerna för smide och polering av svärd förbättras.

Période Azuchi-Momoyama (1573-1603) :

Japanska svärd används alltmer för strid till fots. Populära svärdsstilar från denna period inkluderar ”katana” och ”wakizashi”. Teknikerna för smide och polering av svärd förbättras ytterligare.

Période Edo (1603-1867) :

Japanska svärd används alltmer för strid till fots. Populära svärdsstilar från denna period inkluderar ”katana” och ”wakizashi”. Teknikerna för smide och polering av svärd förbättras ytterligare. Samurajer började bära katana och wakizashi tillsammans, vilket ledde till den berömda ”daisho”-traditionen.

Période Meiji (1868-1912) :

Slutet på samurajernas era och moderniseringen av Japan ledde till en minskning av användningen av japanska svärd. Japanska svärd tillverkades fortfarande, men främst av kulturella och historiska skäl snarare än praktiska skäl.

Période Taishō (1912-1926) :

En övergångsperiod där japanska svärd används allt mindre i strid, men fortsätter att tillverkas av kulturella och historiska skäl.

Période Shōwa (1926-1989) :

Japanska svärd fortsätter att tillverkas av kulturella och historiska skäl, men används inte längre som vapen.

 Période Heisei (1989-2019) :

Japanska svärd fortsätter att tillverkas av kulturella och historiska skäl, men används inte längre som vapen. Tillverkningen är fortfarande en traditionell konstform och de används ofta för kampsport eller som samlarobjekt.

Période Reiwa (Från 2019) :

Japanska svärd fortsätter att tillverkas av kulturella och historiska skäl, men används inte längre som vapen. Tillverkningen är fortfarande en traditionell konstform och de används ofta för kampsport eller som samlarobjekt.